VILKEN TOPPENHELG… *Ler med hela kroppen*
Vaknade lördagsmorgon och fick väcka sovande T och JÄTTESOVANDE
vovve. Vad gällde sonen, fick han sovmorgon och vaknade självmant
vid 09.30 och åt frukost med oss andra.
Melodikrysset var liiiiiiiiiite marigare denna
lördag än andra och det var ett ord vi inte klarade. Men vänta
bara, nästa lördag tar vi det på snabbgenomgången.
*Skitstöddig*
Efter frukost, vovve ute och sprungit bredvid cykel
med husse, hängt ett par maskiner med tvätt och renoverat ruinerna
styrde vi kosan till P och C. Att träffa dem är som balsam för
själen. Vi skrattar och har så himla roligt att det känns som om
INGA problem i världen existerar. Det bjöds på fika i
”glashuset” och vovven kunde nästan slappna av helt vid
våra fötter. C och jag botaniserade i hennes rabatter och när vi
åkte hem hade jag bilen PACKAD med MASSOR av lavendelplantor och
andra ljuvliga blomster som ska planteras i vår lilla täppa. TACK
snälla P och C för en underbar lördagsförmiddag och nästa gång
kanske vi kan få till det i ”Ulfs bodega”.
*LER*
Gårdagen var även det en sådan där dag med massor
av skratt och effektivitet. Det gillar jag. När klockan var 13.00
hade vi hunnit med så mycket att vi inte fattade det själva och
styrde då kosan till vovvekursen vi går på. Även denna gång fick vi
lära oss mycket ”matnyttigt”. Det var inkallningsöving
med JÄTTESTÖRNING i form av en helt ljuvlig goldentik vid namn
Hilda och flera hanvovvar som är alldeles intill. I ärlighetens
namn trodde jag ALDRIG det skulle fungera, så jag höll mig lite
tyst och stilla i bakgrunden och lät T sköta inkallet. DET GICK
KANONBRA och det bevisar ännu en gång att det inte är vovven det är
fel på utan hans korkade och fega matte. *SKRATTAR* Måste bli lite
modigare och lita mer på vad vovven kan. *Sträcker på
mig*
Vi tränade även förtroende- och kontakt övningar
och här har vi fått mängder av roliga övningar att träna på i
vardagen. Ska inte säga att vi är bäst i klassen… *Skrattar*
för det är vi definitivt inte… men som kursledaren säger och
som jag SUUUUUUUGER åt mig som en uttorkad svamp…
”för att vara en 20 månaders
dobermannhane är han helt otrolig, lugn och med starkt psyke och nu
gäller det bara för husse och matte att få till det där lilla
extra”. Det känns himla skönt att hör det från
någon som själv ägt och tränat dobermann tidigare då jag just nu är
inne i en fas i vår vovveuppfostran att jag behöver MASSOR med
uppmuntran och peppning.
T, Åke och jag åkte i alla fall hem från
vovveträningen, glada och fulla av mod och tillförlitlighet över
vad vår hund klarar med dem han lever ihop med. En JÄTTEROLIG stund
tillsammans med en otroligt glatt gäng som stärker och peppar
varandra på ett helt osjälviskt sätt. *LER
förväntansfullt*
Nu ska jag ta och piffa till mig lite och åka till
jobbet.
Må gott go´vänner… uppmuntran är
gott
Kommentarer